Påverkas hunden av ägaren?
Även om vi inte alltid är så duktiga på att förstå hundarna, så är människans bäste vän väldigt bra på att läsa av oss, från topp till tå.
Det är lätt att ljuga med ord, men det är väldigt svårt att ljuga med kroppsspråket, särskilt när man som människa inte alltid är medveten om vilka signaler man
sänder ut.
Hunden har en förmåga att försöka kompensera för sin ägares brister och samtidigt kan de lätt dras med i sin ägares sinnesstämning, glädje, oro, stress och ilska etc.
Hundarna är alltså experter på att förstå vårt kroppsspråk, de kan läsa av våra ansiktsuttryck, känna och tolka koppelryckningar, analysera röster, känna dofter och se på kroppshållningen vad vi känner och tycker.
Det gäller att få ett bra samspel med hunden, att man lyssnar på varandra och att man har kul. Samarbete och förtroende växer när man leker, tränar, myser och har kul tillsammans.
Sociala förmågor
Tittar på ”rätt” sida av ansiktet
Människan:
När man tittar någon i ansiktet så tittar man en bråkdels sekund på vänster ansiktshalva. När man gör detta läser man av den andra personen. Det sker naturligtvis helt omedvetet och man har förstått detta genom olika undersökningar.
Hunden: En annan undersökning av Brian Hare visar att även hunden gör detta, vilket ger dem exceptionellt goda förutsättningar att förstå oss människor. Hundarna kan alltså läsa av våra ansikten på samma omedvetna sätt som en människa gör. De förstår snabbt diverse känslor och detta är, enligt Hares forskning, en av många anpassningar som skiljer hunden och vargen åt. Det är alltså ett resultat av domesticeringen av vargen, som man beräknar började för ca 15000 år sedan.
Rösten, kopplet och ögonen talar
Vad händer med oss när vi ser en mötande hund?
· Tonfallet höjs lite
· Man drar sin egen hund intill sig
· Tittar åt den andra hundens håll (vill ju se om den är kopplad eller inte, hur stor den är, vem dess är ägare?)
Ur hundens synvinkel kan det uppfattas som att ägaren är osäker på situationen. Man har i princip sagt ”oj, här kommer en annan hund, detta är inte bra, vi måste akta oss!”.
Detta kan leda till att hunden själv försöka ta kontroll över situationen och därigenom skydda sin ägare. Detta är inte uppskattat då hunden, till synes, utan anledning morrar, drar i kopplet eller skäller åt den andra hunden.
Detta är ju ett missförstånd, och om man lyckas lista ut var problemet ligger så kan man sätta in passande träning.
Istället för att titta på den andra hunden kan man titta på sin egen hund.
Istället för att dra i kopplet kan man fånga sin hunds uppmärksamhet med rösten ev. en godisbit.
Genom att fokusera på sin egen hund vid hundmötet, så att denne fokuserar på sin ägare kan man passera den andra hunden under positiv sinnesstämning och göra situationen neutral för båda parter. Då han man undvikit en massa ”NEJ!” och utskällningar.
Dofter
När vi är stressade, nervösa och rädda etc. så sänder ut dofter. Hundarna med sitt exceptionella luktsinne känner doften, kopplar ihop det med vårt kroppsspråk och kan då reagera aggressivt på situationen. Detta kan man ju inte göra något åt, fysiologin är som den är, men det kan vara bra att ha det i tankarna. Det kan vara en pusselbit som man behöver förstå för att kunna kartlägga sin hunds eventuella aggressiva beteende.
Hundens språk- mer än bara svansviftande
Hunden och hunden
Det är extremt viktigt att valpen socialiseras när den är liten (se fliken ”valp till vuxen), den måste lära sig hundarnas tal.
Med hjälp av detta rika och varierande språk kan de lösa konflikter, helt utan konsekvenser.
När hundar ”pratar” med andra hundar så använder de sig av blickar, päls, kroppsställningar, öron, läppar och tänder osv. och försöker alltid undvika fysiska bråk eftersom de riskerar att skadas.
Därför är det viktigt att man som hundägare lär sig hundens språk, så att man kan skilja på ett vanligt hundsamtal och början till ett bråk. Man ska inte avbryta deras konversationer bara för att den ena, med stolt hållning höjer svansen och säger ”se vad stor jag är, jag bestämmer här”. Den andra hunden måste få en chans att titta bort och gäspa för att säga ”jag förstår, se vad ofarlig jag är”.
Om vi rycker till i kopplet under denna konversation säger vi bara ”hjälp, nej, gör inte så, inte bra, fy, fy”. Om hunden inte kan prata, inte förstår eller hela tiden blir avbruten kommer den att känna sig orolig tillsammans med andra hundar. Det är ur nervositet och missförstånd som aggressionen växer fram.
Hunden och människan
Att förstå hundspråket är viktigt för att vi ska förstå när de talar med oss, och då kan vi till och med ibland svara dem på deras eget språk.
Ett exempel på när hunden talar med oss utan att vi förstår, är vid inkallning.
Många har nog varit med om att hunden inte kommer när man ropar. Hur bestämd man än låter så fortsätter hunden att lukta på marken, tittar lite åt ägarens håll, slickar sig om nosen, luktar lite mer, kissar en gång till och rör sig sakta åt ägarens håll. Detta betyder inte alltid att hunden ignorerar, det kan vara hundens sätt att lugna ner sin ägare.
Hunden uppfattar matte eller husse som stressad och/eller upprörd, när hon/han står och skriker. Hunden försöker då, med vad vi kallar ”lugnande signaler”, motverka ägarens stress genom att själv verka väldigt lugn, för då kanske även ägaren lugnar ner sig.
Detta får ju tyvärr oftast motsatt verkan då ägaren bara blir mer och mer upprörd.
Om man i stället väljer att lugnt kalla på hunden, kommer det troligen vara mer effektivt. Man kan till och med vända sig bort från hunden och på så sätt betona ännu mer för hunden, att den ska följa med.
Tips: man kan göra det till en lek, att i stället för att säga lugna ner dig eller gå och lägg dig till hunden, gäspar man stort och suckar.
I stället för att säga kom hit så tittar man mellan hunden och sig själv ett par gånger.
Detta tysta språk är vilsamt och roligt för man upptäcker ganska snabbt att man får bättre kontakt med sin hund!
Rebecka Norrman