Vad är aggressivitet?
Det är väldigt svårt att säga vad aggressivitet är… det betyder t.ex. inte bara att hunden är arg och vill bitas.
I grunden handlar det om att djuret vill ta avstånd, från en människa, en annan hund mm.
Hundens sätt att visa detta kan vara genom att bita/försöka bitas, morra osv. Dessa beteenden som vi uppfattar som hotfulla kallar vi aggressiva beteenden.
Att hunden är hotfull är ju vår uppfattning, kanske just för att man själv blir lite rädd.
Hundarna reagerar dock inte likadant på en markering, t.ex. ett bett i luften. De ser det inte som hotfullt, de ser det som ett enkelt ”Nej, sluta!”.
Inte blir man, som människa, rädd om en person säger ”Nej, sluta!”
Det är ganska sällan hunden ifråga faktiskt är ute efter att skada och en hund som har för avsikt att bita på riktigt misslyckas sällan.
Kanske borde vi egentligen försöka se längre än nafset. Varför nafsar den? I vilka situationer?
I slutändan kanske man kommer fram till att hunden bara är rädd. Detta leder också till att det är lättare att hjälpa hunden.
Stressanalys
Funktionell klassificering – ex hanhundsaggression. Det är enkelt att dela in, och det blir lätt för hundägaren att förstå. Detta leder tyvärr ofta till fel terapi. Man behandlar då hunden utifrån klassificeringen hanhundsaggressivitet när det kanske egentligen inte är grundproblemet. Terapin ser ju annorlunda ut beroende på om det är t.ex. osäkerhet eller hanhundsaggression.
Deskriptiv klassificering - detta innebär att man beskriver och analyserar aggressiviteten utan att ha förutfattade meningar om problemet. I stället för att säga att hunden är hanhundsaggressiv så säger man tex: han skäller vid hund möten, visar tänder, svansen hög, stel osv. Man beskriver alltså symptomen utan att sätta någon diagnos. Efter att man observerat individen bryter man ner problemet så långt det går, försöker finna orsaken till problemet, det kan vara en eller flera och därefter sätter man in terapi som passar grundorsaken [1].
Rebecka Norrman
[1] http://www.dogma.nu/artiklar/bedomning-av-farliga-hundar
I grunden handlar det om att djuret vill ta avstånd, från en människa, en annan hund mm.
Hundens sätt att visa detta kan vara genom att bita/försöka bitas, morra osv. Dessa beteenden som vi uppfattar som hotfulla kallar vi aggressiva beteenden.
Att hunden är hotfull är ju vår uppfattning, kanske just för att man själv blir lite rädd.
Hundarna reagerar dock inte likadant på en markering, t.ex. ett bett i luften. De ser det inte som hotfullt, de ser det som ett enkelt ”Nej, sluta!”.
Inte blir man, som människa, rädd om en person säger ”Nej, sluta!”
Det är ganska sällan hunden ifråga faktiskt är ute efter att skada och en hund som har för avsikt att bita på riktigt misslyckas sällan.
Kanske borde vi egentligen försöka se längre än nafset. Varför nafsar den? I vilka situationer?
I slutändan kanske man kommer fram till att hunden bara är rädd. Detta leder också till att det är lättare att hjälpa hunden.
Stressanalys
Funktionell klassificering – ex hanhundsaggression. Det är enkelt att dela in, och det blir lätt för hundägaren att förstå. Detta leder tyvärr ofta till fel terapi. Man behandlar då hunden utifrån klassificeringen hanhundsaggressivitet när det kanske egentligen inte är grundproblemet. Terapin ser ju annorlunda ut beroende på om det är t.ex. osäkerhet eller hanhundsaggression.
Deskriptiv klassificering - detta innebär att man beskriver och analyserar aggressiviteten utan att ha förutfattade meningar om problemet. I stället för att säga att hunden är hanhundsaggressiv så säger man tex: han skäller vid hund möten, visar tänder, svansen hög, stel osv. Man beskriver alltså symptomen utan att sätta någon diagnos. Efter att man observerat individen bryter man ner problemet så långt det går, försöker finna orsaken till problemet, det kan vara en eller flera och därefter sätter man in terapi som passar grundorsaken [1].
Rebecka Norrman
[1] http://www.dogma.nu/artiklar/bedomning-av-farliga-hundar